Efter ett halvårs frånvaro eller lite mer, har jag nu funnit mitt lösenord och mailadress som jag använder för att komma in på denna blogg. Det var faktiskt lite av en ren tur att jag hittade det. Det var i samband med att jag tog tag i att sätta in alla mina gamla kurser i pärmar, vilket lika gärna hade kunnat ske om typ 10 år istället, som jag hittade lösenordet i ett kollegieblock. Blev faktiskt riktig glad när jag hittade det, så nu blir det till att blogga!
Det första jag tänker skriva om är att jag saknar min kompis Mackan som gick och lämnade jordelivet fredagen den 29 maj i år. Det är hemskt vad fort det kan gå, ena stunden står vi och pratar som vanligt och i nästa finns du inte mer... på nått sätt har jag svårt för att förstå det där. Skulle du komma gående emot mig för att ge mig en stor bamsekram, skulle jag förmodligen tänka som så att; "Jag visste väl att du bara sköja". Jag fattar att du är död, för det har jag själv sett men på nått konstigt sätt kan jag ändå inte helt få in det. Vid vissa tillfällen blir sorgen och saknaden extra påtaglig och då känner jag en sådan maktlöshet att det är jobbigt. Vad det än var jag hade på hjärtat var det aldrig några problem för dig, något som jag försökte återgälda så mycket jag kunde och som jag tror att jag lyckades med också. 17 år som kompisar är ganska lång tid och mycket roligt har vi haft... nu längtar jag bara tills vi ses igen vännen!
Jag gör det jag kan för att fortsätta hålla dig så levande som det bara går, senast igår pratade jag och Farhan om dig på gymet :) finns ju endel att prata om, om man säger så... hahaha Mycket skratt blir det och då kan man ju säga att du gjorde ett bra jobb! Tack för allt Mackan, see you later...(I solen) ;)
VFU video exempel
16 år sedan